hanna angelica olsson

Woo, klockan har inte blivit så mycket mer. Men nu är jag rastlös, har fortfarande min korv i telefon. Jag känner mig som en tönt, som ett litet barn som inte törs sova för han/hon är rädd för monstret under sängen eller i garderoben. Men om jag gömmer mig under täcket blir det bra, för då syns jag inte. Törs man kolla ut då igen? För tänk, när man ligger där under täcket så ser man ju inte om monstret kanske kliver ut garderoben eller kommer fram under sängen. Då borde man bli räddare? Eller? Tänk när man var liten och var så rädd för det. Alla skräckfilmer som gav mardrömmar, och ickekunnasova-nätter. Kommer ihåg en film jag såg när jag var mindre, Halloween. Detta var flera år sen, och jag blev sjukt rädd. Så rädd att jag inte vågade sova, inte vågade hålla i en kökskniv, inte se någon mer skräckfilm. Det stannade kvar i flera flera dagar. Ojoj. Nu börjar jag bli rädd som när man var liten. Det lät under min säng, det kan inte vara nåt annat än ett monster. Aaaaaah, hjälp!