Smidiga Hanna
Haha, tänkte berätta för er hur smidig jag var igår! Markus kom hem ifrån Skåne i förrgår efter att ha vart där i 2 veckor. Jag var hos min faster med familj, och hon skulle åka och hämta honom i Hudik då han kom med tåget. Så vi skulle överraska honom att jag var där. Först gjorde jag bort mig då jag var inne i köket och lekte med ungarna, då det visade sig att Pompen (fasters man) pratade med honom i telefonen. Haha, sedan fick jag telefonen och han säger: Skulle inte du åka hem vid 4? Jag svarar snabbt: Jo men det blev inte så, ska åka vid 8 istället.
Han gick på det, och vi la på. Sedan får jag självklart migrän, och ligger med blöta pappershanddukar i ansiktet hela kvällen och försöker få lite sömn. Så det gick ju inte så bra att vara smidig då jag skulle gå ner och blöta dem sedan, då stod Markus i köket, och där kommer jag ner likblek i ansiktet, med pappershanddukar tryckta mot huvudet och måste sett en aning rolig ut.
Igår var jag också mycket smidig. Markus hade sovit över hos min faster, och dan efter (igår) höll vi på och fjanta oss och sprang runt i hela huset som galningar. Det flög skor lite överallt och andra saker, men vadå, man måste väl få vara lite barnslig ibland också väl? Haha, vilket fall som helst var det skitkul, enda tills jag skulle springa in genom ytterdörren och var redo för min välplanerade högerkurva in mot tvättstugan dit Markus sprang. Men det blev inte riktigt som jag ville, utan istället slog jag i stortån i tröskeln med nå järngrejs, aluminiumkant eller liknande och föll ner på golvet bland alla skor. Låg och åmade mig ett tag och konstigt nog skrattade jag som en galning! Ungarna kom och skrattade ut mig, och likaså Markus och Hilda. En stund senare när jag sätter mig upp och kollar på tån visar det sig att jag typ skändat upp hela stortån och en stor skinnbit hängde där- äckligt! Hilda kom genast med ett jätteplåster, och nu är jag rätt handikappad. Fick bita i det sura äpplet när jag kom på vad mamma jämt brukade säga när man var liten, och antagligen alla andra föräldrar med - man ska sluta när man har som roligast!
Han gick på det, och vi la på. Sedan får jag självklart migrän, och ligger med blöta pappershanddukar i ansiktet hela kvällen och försöker få lite sömn. Så det gick ju inte så bra att vara smidig då jag skulle gå ner och blöta dem sedan, då stod Markus i köket, och där kommer jag ner likblek i ansiktet, med pappershanddukar tryckta mot huvudet och måste sett en aning rolig ut.
Igår var jag också mycket smidig. Markus hade sovit över hos min faster, och dan efter (igår) höll vi på och fjanta oss och sprang runt i hela huset som galningar. Det flög skor lite överallt och andra saker, men vadå, man måste väl få vara lite barnslig ibland också väl? Haha, vilket fall som helst var det skitkul, enda tills jag skulle springa in genom ytterdörren och var redo för min välplanerade högerkurva in mot tvättstugan dit Markus sprang. Men det blev inte riktigt som jag ville, utan istället slog jag i stortån i tröskeln med nå järngrejs, aluminiumkant eller liknande och föll ner på golvet bland alla skor. Låg och åmade mig ett tag och konstigt nog skrattade jag som en galning! Ungarna kom och skrattade ut mig, och likaså Markus och Hilda. En stund senare när jag sätter mig upp och kollar på tån visar det sig att jag typ skändat upp hela stortån och en stor skinnbit hängde där- äckligt! Hilda kom genast med ett jätteplåster, och nu är jag rätt handikappad. Fick bita i det sura äpplet när jag kom på vad mamma jämt brukade säga när man var liten, och antagligen alla andra föräldrar med - man ska sluta när man har som roligast!
Kommentarer
Trackback
